Laserskärning kan klassificeras i fyra kategorier: laserförångningsskärning, lasersmältskärning, lasersyreskärning och laserritning och kontrollerad fraktur.
1. Laserförångningsskärning: Denna metod använder en laserstråle med hög-energi-densitet för att värma upp arbetsstycket, vilket gör att temperaturen stiger snabbt och når materialets kokpunkt på mycket kort tid. Materialet börjar förångas och bildar ånga. Denna ånga sprutas ut med hög hastighet, vilket skapar ett skär i materialet samtidigt. Förångningsvärmen är i allmänhet mycket hög, så laserförångningsskärning kräver hög effekt och effekttäthet.
Laserskärning används ofta för att skära extremt tunna metalliska och icke-metalliska material (som papper, tyg, trä, plast och gummi).
2. Lasersmältskärning: Vid lasersmältskärning smälts metallmaterialet genom laseruppvärmning. Sedan blåses en icke-oxiderande gas (Ar, He, N, etc.) genom ett munstycke koaxiellt med laserstrålen. Gasens starka tryck tvingar ut den flytande metallen och bildar ett snitt. Lasersmältskärning kräver inte fullständig förångning av metallen, och den energi som krävs är endast 1/10 av den som krävs för förångningsskärning.
Lasersmältskärning används främst för att skära material som inte är lätt oxiderade eller reaktiva metaller, såsom rostfritt stål, titan, aluminium och deras legeringar.
3. Laserskärning av syre
Laserskärning liknar i princip oxyacetylenskärning. Den använder en laser som förvärmningsvärmekälla och reaktiva gaser som syre som skärgas. Den blåsta gasen reagerar med metallen som skärs, vilket orsakar en oxidationsreaktion och frigör en stor mängd oxidationsvärme; samtidigt blåser den de smälta oxiderna och smälter ut ur reaktionszonen och bildar ett snitt i metallen. Eftersom oxidationsreaktionen under skärprocessen genererar en stor mängd värme, är energin som krävs för laserskärning endast hälften av den för smältskärning, medan skärhastigheten är mycket högre än laserförångningsskärning och smältskärning. Laserskärning används främst för lättoxiderade metallmaterial som kolstål, titanstål och värme-behandlat stål.
4. Laserritning och kontrollerad fraktur
Laserritning använder en laser med hög-energi-densitet för att skanna ytan på ett sprött material, vilket gör att materialet värms upp och förångas till ett litet spår. Sedan appliceras ett visst tryck, vilket gör att det spröda materialet spricker längs spåret. Laserritning använder vanligtvis Q-switched lasrar och CO2-lasrar.
